nu är klockan snart tre och jag har lyckats sitta uppe för länge ännu en kväll. ovanligt? nej. saknar gamla tider så otroligt. känns som att jag går sönder på insidan när jag inser hur mycket allting har förändrats sen sisådär ett år tillbaka. vem kunde förutspå att allting skulle ta en sån drastisk vändning, att jag skulle förlora både nära vänner och mig själv? jag känner mig så otroligt ensam. jag har ingen och ingenting, och mitt framför ögonen på mig faller mitt liv isär. jag vet inte vad jag ska göra längre, det är försent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar