rivs upp inom mig. jag önskar att jag kunde berätta
så att ni förstod mig, men jag antar att det är omöjligt
att beskriva så starka känslor med ord. jag minns varje händelse,
varje ord som sas, varje känsla och varje tanke.
jag kände en lycka jag inte trodde existerade.
jag minns hur benen vek sig och tårarna bara rann.
jag förstod att jag inte skulle klara av att gå därifrån,
när allt var över. och det var precis vad som hände.
jag klarar inte av att det är över, trots att det har gått
ett år. jag skulle kunna offra allt jag har och är för
att få uppleva det igen. allra första gången ..
förlåt för samma text som på bilddagboken, men jag orkar inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar